Johan Ludvig Runeberg (5:e februari 1804, Jakobstad – 6:e Maj 1877, Borgå) var en finlandssvensk poet och anses vara Finlands nationalpoet. Han skrev sina verk på svenska.

Han levde i Borgå och arbetade som professor i Romansk litteratur på Borgå gymnasium. Han var gift med sin syssling Fredrika Runeberg, född Tengström, med vem han hade åtta barn, och som även hon skrev poem och noveller.

Många av hans poem handlar om livet på landsbygden i Finland. Det mest kända av hans verk heter Bonden Paavo, och handlar om en småskalig jordbrukare i den fattiga församlingen Saarijärvi och hans övertygelse och överlevnad i det hårda finska klimatet.

Runebergs mest berömda verk är Fänrik Ståls sägner, som skrevs mellan 1848 och 1860. Det anses vara det största finländska eposet om man bortser från den infödda Kalevala traditionen och innehåller berättelser från det "Finska kriget" som tog plats 1808-09 mellan Sverige och Ryssland. I kriget, förlorade Sverige snöpligt Finland, som blev del av det Ryska imperiets storhertigdöme.  Dikten, som är episodiskt komponerat, understryker den gemensamma mänskligheten i alla parter i konflikten, medan det främst prisar det hjältemod som finländarna visat. Den första dikten "Vårt land" blev den finska nationalsången. Runeberg firas den 5:e februari varje år. Runebergstårtan är en finsk bakelse som är smaksatt med mandel och rom. Det finns vanligen hallonsylt i en sockerring på bakelsen.

Enligt legenden skapade Fredrika bakelsen och Ludvig njöt av tårtan med punsch varje frukost. 
Runebergstårtan äts normalt bara i Finland och är allmänt tillgänglig från början av januari till Runebergs födelsedag, den 5:e februari.